Recension: Massutmaning av Tino Sanandaji

Bokrecension Massutmaning. Tino Sanandaji har precis släppt sin banbrytande bok Massutmaning - Ekonomisk politik mot utanförskap och Antisocialt beteende. Sammanfattning av Massutmaning. Här kan du läsa en recension av boken och förstå bättre varför den är så kontroversiell för PK-Sveriges makthavare och etablerade medier.

Recension av Massutmaning

Den här boken kan sammanfattas med en enda mening:

"En veritabel käftsmäll till PK-Sverige"

Tino ger sig inte bara ut på djupt vatten med boken Massutmaning, han konfronterar politikers och mediers utopiska bild av det lugna, trygga Sverige utan några egentliga problem. Han ifrågasätter den frenetiska användningen av termen "utmaning" när man egentligen syftar på riktiga problem. Han argumenterar övertygande varför användningen av ordets användning är fel i så många sammanhang eftersom den ursprungliga betydelsen av ordet i svenskan kan dateras tillbaka till år 1738 med innebörden "handling som innebär uppmaning till kamp eller tävling". I andra sammanhang definieras ordet som "En utmaning som behöver en ansenlig ansträngning men som ändå attraherar". Tino skriver då sarkastiskt att "Få skulle uppriktigt hävda att det är en attraktiv ansträngning att brandbilar måste ha poliseskort i flera svenska stadsdelar".

Träffande citat från boken Massutmaning

"Sveriges experiment med storskalig invandring från tredje världen till en välfärdsstat har varit unikt i sin omfattning men har i många avseenden misslyckats" (Tino Sanandaji), s. 15

"It's just obvious that you can't have free immigration and a welfare state" (Milton Friedman), s. 35

"Open immigration can't coexist with a strong social safety net; if you're going to assure health care and a decent income to everyone, you can't make that offer global" (Paul Krugman), s. 35

"Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring; det måste ha en restriktiv invandring" (Assar Lindbeck), s. 35

"Redan Gunnar Myrdal insåg det för många år sedan när han skrev att välfärdsstaten är ett nationellt projekt. Med det menar han att de förmåner en nation lyckas skaffa sig genom att ha en framgångsrik ekonomisk utveckling under hundra år, de kan man inte erbjuda resten av världen utan att vårt system går omkull" (Tino Sanandaji), s. 69

"Enligt Pensionsmyndighetens kalkyl beräknas 100 tusen flyktinginvandrare i dag fram till år 2100 generera cirka 70 miljarder i ökade intäkter för pensionssystemet och 150 miljarder i ökade utgifter" (Tino Sanandaji), s 48

"Mångkulturalism är ett integrationshinder. Doktrinen lär de infödda att de saknar moralisk rätt att överföra sin kultur och sina värderingar till invandrare, medan invandrare uppmuntras att klamra sig fast vid sitt hemlands identitet" (Tino Sanandaji), s. 337

SvD använder i alla fall Tinos slutsatser

Svenska Dagbladet är tyvärr ganska ensamma bland etablerade medier om att använda sig seriöst av Tino Sanandajis slutsatser i sina artiklar. Medier hemmahörande i PK-kategorin, där t.ex. Aftonblaskan hör hemma, avfärdar ofta hans slutsatser genom att kalla den stackars Iranska kurden för Nazist.. för att han säger sanningen rakt upp och ner utan krusiduller. Utan att linda in sanningen in 5m bomull för att de hjärntvättade svenskarna ska klara av att höra det.

Sanningen gör helt enkelt för ont för övriga PK_etablissemanget. Det sticker något vansinnigt i ögonen på politiker och vänstervridna medier där varje diagram och statistik som han publicerar antagligen måste vara rena rama tortyren - eftersom de raserar den rosa-skimrande-röd-stuga-med-vita-knutar-idylliska-verklighetsbilden som PK-media gosar sig i på säkert avstånd från det otrygga och obehagliga Sverige anno 2017. För att inte tala om politikernas bristande kunskap och insikt om verkligheten. Dom måste tro att Sanandaji beskriver Irak eller Syrien - inte Sverige!

Om något är för overkligt eller obekvämt är det lättast att blunda och sticka ner huvudet i sanden - något svenska politiker blivit allt bättre på med åren. Att ta tag i problemen och lösa dem är väldigt svårt om man inte vill kännas vid att problemen finns. Därför skjuter man problemen på framtiden och ger dom i arv till nästa generation och sätter titeln "utmaningar" på det istället. Fungerar inte det så går det alltid begrava "utmaningen" i en utredning - ett av Socialteokratiska Arbetslöshetspartiets paradgrenar. Här är ett mycket talande exempel där man faktiskt tagit tillvara på Sanandajis sylvassa slutsatser i en mycket komprimerad och effektiv form som säger otroligt mycket om hur det egentligen står till i Sverige:

"Samtidigt som BNP har bromsat in och BNP per capita har varit i princip stillastående i ett decennium har dock mängden samhällsproblem – eller utmaningar, som de kallas när det saknas lösningar – vuxit.

Integrationen är en utmaning, skolan är en utmaning, långtidsarbetslösheten i utsatta grupper är en utmaning, den demografiska utvecklingen med en åldrande befolkning är en utmaning, brinnande bilar i utanförskapsområdena är en utmaning, kommunernas ekonomi är en utmaning, polisbristen är en utmaning, utmattningssyndrom bland socialsekreterare är en utmaning, och så vidare.

Det känner medborgarna av, fastän det inte går att bokföra i regeringens prognos.

Kanske borde BNP-måtten kompletteras, som nationalekonomen Tino Sanandaji nyligen framförde skämtsamt, med ett mått på bruttonational-utmaningen (BNU).

Ett sätt att mäta den vore i så fall genom att räkna hur många gånger begreppet ”utmaning” förekommer i riksdagens protokoll. Under 1970-talet var genomsnittlig BNU 17,6. Det senast gångna riksdagsåret blev det en bruttonationalutmaning på 124, en tillväxt på 14,8 procent från året innan.

Utmaningsekonomin går starkt, skulle jag säga."

Citat från Massutmaning (s.14) där Sanandaji klippt in ett stycke från SvD:s artikel "Ökad bruttonationalutmaning" av Per Gudmundson.

Myter krossas

Tino går hårt fram mot romantiserande PK-propaganda som t.ex. att Sverige borde skapa "Chinatowns" och "Little Italy" som man har i New York. Han konstaterar kort och gott att det helt enkelt inte fungerar och att det är en dålig idé. Som bevis radar han upp citat från amerikanska källor t.ex:

"San Francisco Chinatown is one of the city's poorest, densest neighbourhoods. In fact, on a basis of poor per square mile, SF Chinatown is one of the densest concentrations of residential poverty in the country (along with New York Chinatown)." (s. 118)

Detta går igen för "Little Italy" och liknande anhopningar av dåligt integrerade invandrare och deras ättlingar. Att skapa "Lilla Irak" i Södertälje var alltså en dålig idé och hade vi frågat amerikanarna hade dom kunna förklarat varför med deras historik och statistik. Detta är bara en av många "PK-sanningar" som strimlas sönder och motbevisas på ett mycket övertygande sätt med verifierbara källor.

"Det amerikanska konceptet smältdegel har i Sverige ofta missförståtts som en synonym till multikulturalism, när det i själva verket refererar till motsatt hållning. Mångkulturer bidrar till mixen, men poängen med parallellen till en smältdegel där metaller smältes samman är att slutprodukten är enhetlig, homogen och fast. Typiska svenskättlingar i USA identifierar sig således som amerikaner och har större lojalitet gentemot amerikaner med irländskt eller italienskt ursprung än gentemot svenskar."

(s. 330)

Han sågar också den vedertagna sanningen om hur Valloner och tyska invandrare bidragit starkt till Sveriges ekonomi och utveckling. Det visade sig t.o.m. att den etablerade sanningen att Masugnar uppfanns i Tyskland och togs hit av tyska invandrare inte kan stämma, det mest sannolika är istället att det faktiskt var svenskar som uppfann den redan kring 1100-talet och exporterade den till Tyskland (!). Läs själv om detta på sidan 23 om du inte tror mig.

Den kanske mest ironiska PK-myten som krossas är dock det faktum att den period då Sverige industrialiserades som mest och förvandlades till ett av de rikaste och mest välfungerande länderna i världen utmärkes av en mycket låg invandring.. (s. 27). Där ser man.

Som botemedel på den känslobaserade retoriken om integrationen har nu Sanandaji levererat ett faktabaserat underlag med statistik och diagram, så att folk slipper gissa och tycka, utan kan kolla vad som egentligen stämmer angående vad som fungerar och inte när det gäller integration.

Obligatorisk läsning för alla ledamöter i Riksdagen skulle jag säga!

Språket i Massutmaning

Det blir en del upprepningar av textstycken som är identiska på 2-3 ställen, speciellt den text med siffror som också återfinns på baksidan av boken. En naturlig konsekvens av att man sammanfogat många olika artiklar med liknande inriktning till en bok antar jag.

Det finns något enstaka stavfel här och där, det saknas t.ex. ett "som" på sidan 15 och det står "ekonomer" istället för ekonomier på s 304 och sådant men i övrigt väldigt välskriven. Jag vet själv hur svårt det är att se dessa småmissar i sin egen text. Det finns ett antal av dem på momsens.se och jag hittar ständigt nya när jag läser någon gammal artikel, så det ska han inte lastas för. Innehållet, faktan och språket håller en akademisk nivå, men är ändå skrivet på ett sådant sätt att man inte behöver vara nationalekonom för att förstå vad han skriver, tvärt om. Han har en liten Rosling i sig.

Sanandaji har 25 förslag på lösningar

Till skillnad från de som bara klagar och radar upp vad som är fel avslutar Tino boken med 25 konkreta förslag till lösningar på integrationsutmaningen och relaterade samhällsproblem. Men för att få reda på vilka dessa är får du läsa boken själv!

Bland förslagen lyser Nationalekonomins teoretiska antaganden igenom starkt och jag tror inte alla företagare och privatpersoner håller med om att hans idéer kring t.ex. skatter är så där klockrena direkt. Ett par av förslagen skulle dessutom snarare leda till en utflytt av vissa företag och företagare enligt mig, men jag läste samma teorier på Universitetet själv när jag pluggade ekonomi så jag förstår var de kommer ifrån, även om jag idag är mer tveksam till att de fungerar bra i praktiken. Andra förslag är sunt förnuft och borde genomföras redan idag. Inget förslag är dock något magiskt piller eller helt nytt och briljant, eftersom för den situation som Sverige själva försatt sig i nu finns inga enkla utvägar eller lösningar. Det är nödbromsar, svett, tårar, piskor och morötter som gäller.